Nej

Skrattar ändå lite när jag läser det jag skrev tidigare. Alltså: Full!

Men ja, så här är det. Jag är inte glad!! Fan. Jag känner mig depp.

Tror det har att göra en del med Snygg-L. För saken är den, det känns inte roligt längre.

Förrförra helgen så såg jag honom fredag +lördag, han verkade ha saknat mig eller nåt,

för han var gullig, fin. Men det var då. För nu är han likadan som tidigare. Eller kanske

är det sämre än tidigare, vi pratar typ inte.

Som på jobbet idag,

han, lågt: tja.

jag,lågt: hej.

Inget mer..! Jaha. Och så helgen som var nu. jag blev alldeles alldeles för full. Hängde med en kompis + hans kompis, som råker vara Ls kompis. och självklart berättar jag ALLT för honom.

Varför kan jag inte bara hålla igen munnen?? Jag fick i alla fall reda på vem L varit ihop med förut= jag fick två överraskningar.

Det är en på jobbet som har en svartsjuk flickvän, som slängde ut min sko på en efterfest för att hon var sur, jo, och jag har hela tiden trott att hon ogillar mig för att jag jobbar med hennes kille och att hon tror att jag stöter på honom. Men, hon har även varit ihop med L hela gymnasiet.

!!!

Surprise.

Den andra han hade varit ihop med var en så kallad "innebrud" i staden. Och jag tänker jaha?

Är han en innekille eller? Jag passar inte med en sån, det vet jag.

Men jag känner mig ledsen i alla fall.

Slog mig efter min fylla i helgen att jag beter mig destruktivt. Jag kan inte hålla på och vina hela tiden för att jag kanske kommer träffa L, och att han kanske kommer bli kär i mig då. Jag kan inte heller vina hela tiden för att jag är uttråkad. Behöver något, t ex en "hobby".

sfldkflsjfd

Jag har varit på mello förfest. Men ja. Kul ett tag men ändå..
Så här på natten. Vad är sådant värt egentligen? Typ hänga runt, dricka drinkar
med okända. Vad är på riktigt?

Det käånns som att jag väntar på att nåt ska hända. Typ, livet??
Det känns ju lagom tragiskt. AAh livet är nu, lev i nuet, vårda dagen osvosv

Och så går jag in på gammal killes facebook, blogg osv. På natten i påverkan av alkohol substans
tappar jag mina försvarsmekanismer och bara kör kör. Varför kunde det inte bli han då?
Patetiskt.

Lyssnar på Steget. Kom igen kom igen. Sluta fega nu. OSV.

Snygg-L. Finns också nånstans, men INTE fan finns han nånstans runt mig. Men jag är ju bra? Eller är jag bar någon som är här, precis som alla som är här, och varför skulle han då vara här, där jag är. Inget är rättvist. Livet är inte rättvist i något hörn. Och då ska jag väl också skämmas för att jag tycker att jag har det dåligt då folk i tex Kairo har det värre.

Så jag ska:
Inte ha kärlek
Ha osäker karriär
Ha dåligt samvete

Jaha jävla cphelvete.

Hjulen

Jag tycker att julen är en jobbig högtid. Fan vad trist. jag har blivit en anti-julare.

Det är bara så stojigt med min släkt, det blir kaoskaoskaos av ingenting.

Vems julmust är de här!? Det ska vara två glas med julöl- nu är det bara ett!!!

Tomten kommer, du behöver iiiinte vara rädddd, han är iiiinte faaarli! * gör en sak visar en annan- tar upp i famnen och beskyddar* och en massa TJORV.

Ibland undrar jag om de är galna. Fast nog gillar jag dem. Men ah, nästa år, alternativt julfirande. Men då sårar man väl nån istället.

Peppar för juldagsfest idag! Kommer bli fina grejer. Ska dricka vitt vin istället för rött så jag inte blir så bakis. Smart!

Klarspråk då?

Aaah. Jag är inte kär ändå. Jag är fan inte det. Men nåt äre.

Helgen då. i fredags besteg jag nya vidder när det gäller den här Snygg-L.

Vi har smsat. Coolt. Inte. För att göra det hela kortfattat så drack vi inte öl in private

som jag hade tänkt ut, utan tillsammans med massa andra. Sen var det efterfest och han

drog utan att jag märkte. och så smsade jag nåt med att "jag hade velat lära känna dig bättre",

vilket jag inte ångrar att jag gjorde. För vaddå det är väl det,

som jag vill?

Svaret kan summeras som ett ja, fast nej, inte nu. och att man aldrig vet vad som händer i livet.

Fast skrivet på nåt kryptiskt vis. Hallå?! Jag fattar inte. Hur menar man när man varken säger ja eller nej?

Har aldrig stött på det tidigare tror jag. Inte i det här läget i alla fall. Konstigt.

Tönttjej

Igår var det julfest. Var ganska så peppad innan men gjorde mitt yttersta för att inte bli för full. Orka bli för full och jobbig. Men Snygg-L satt i alla fall bredvid mig vid julebordet. Och så var vi i samma gäng under kvällen och på samma förfest och efterfest osv. men ja. jag vet inte varför det inte blir nåt? han liksom dröjer sig kvar lite... men han gör inget. har anförtrott mig åt en 45+ kvinna på jobbet. hon tycker att han är gullig, men tråkig, och att jag förtjänar nån roligare. och ja, han är seg, men ändå..

jag gör inte heller några moves. jag har ju ändå visat mitt intresse och så. men han kanske bara tror att jag vill ligga? jag sa till några andra (som vet om mina tidigare inviter) att jag var lite kär i snygg-L ändå. och det hade de inte fattat. så det har väl inte han heller. fast kär är jag väl inte helt ändå? men ändå, lite. det är inte ligga som är grejen, i allafall.

jag har lust att göra ett blandband åt honom. typ en skiva. men jag vet, alltså det finns ju en överhängande risk att jag framställs som världens råtönt. lite cheesy är det väl, men är det inte fint också? typ som att jag ändå ansträngt mig?

men vad ska det vara för låtar då? det kan bli så fel, så fel.

Domaren

Förresten mötte jag idag en fotbollsdomare som jag

1. spanat in massa gånger när jag suttit med kameran och han sprungit vid de fina strecken i tighta fotbollsdomarkläder

2. träffat på krogen- legat med

3. fått sms av, facebookmejl, sett på ica-affärn

4. iggat

Nu undrar jag om jag ska mejla och säga förlåt för att jag iggat, var inte meningen, glömde. Och jag glömde verkligen, men jag är ju inte så värst intresserad. Fast jag behöver sällskap och uppmärksamhet. Mejla? Ja? Nej?

För att få ett brejk i mitt tänkande på Snygg-L. Som han heter, typ.

Kär?

Jag tror faktiskt jag är lite kär i den där som ger mig noll uppmärksamhet.
Kanske just därför. Men åh, vad är problemet? Jag känner mig som världens tjatigaste tjej.
Fast jag tjatar inte högt, bara i mitt huvud. Vi jobbar ju ihop också. Men vi pratar typ aldrig på jobbet. Och ej heller på fritiden.
Vi har julfest på lördag. Det känns som att jag kommer bygga upp världens alla förväntningar, sen kommer jag vara jättesnygg, bli jättefull, erkänna min kärlek (igen) för att få nobben (igen..) och grina i nån rännsten.

Detta får inte hända! Jag ska vara snygg obs.
Men sval på ett varmt sätt om man kan vara det.

Jag skulle vilja vara kär på ett lyckligt sätt. Inte på ett rastlöst sätt. Inte på ett obesvarat sätt. Inte på ett halvdant sätt. Utan på ett harmoniskt sätt! Alltså, please, för en gångs skull.

Och det tog inte fart

Saken är den att jag inte vill något med någon, som jag inte tyckte var lika bra som han.
Det är väldigt svårt, att hitta någon sådan. Märkte jag.

Och nu vet jag en jag kan tänka på, som inte känns som något sämre eller så. Inte alls!
Som jag vill ha. Som jag tycker om.
Men det går ju inte heller framåt. Inte direkt. Inte alls. Jag vet inte ens om han tycker om mig?
Tycker du ens om mig?! Vill jag fråga. När jag är full. Som jag är nu.
Jag frågar inte. Som tur är... Men får heller inget veta. Tyck om mig, bara.

Och jag går in på den andres jävlajävla blogg, och han ska flytta ihop, allt är tipp kärleken är topp. Och han lämnade mig vid en spårvagn. När ska det bli tipp för mig? Och jag är full och
tycker inte om hans jävla kärleksbild på bloggen. Den är fin fanfan. Hoppas hon inte är fin.

Men det är hon nog.

Och jag kan klara mig ändå. Bara jag får den andre. Kan jag inte det. Jag vill ha honom.
Och jag får ett sms. Tack för dansen. Du är fin.

Och jag dansade lite med nån annan, för han ville, och det var verkligen okej. Men jag vill inget.
Med honom då.

Krävande tjej

Vad hände med att nytända bloggandet? Jag skriver i ett internetskt svart hål, men vad fan, det händer saker som jag fan inte fattar.

Kapet med barn och jag jobbar i samma hus. Vi ses lite då o då i korridorer och förra helgen var det personalfest. Den slutade såklart med att jag och Kapet sitter bredvid varandra i bussen

och diskuterar våran relation. Och jag vill typ att han ska vilja bli kär i mig och att vi ska ses och han är bara inte så värst intresserad.

Jag fläker ut mina känslor, överdriver dem, för jag är ju inte kär egentligen. Eller? Jag har aldrig varit så bra på att avgöra sånt. Men hur orkar mitt fyllejag hålla på?

Helgen innan gjorde jag en liknande grej med en kille jag inte ens känner mer än till namn och hejande. Jag ville inte att han skulle gå hem från en efterfest och typ "gillar dig, gååå intee.... har du tjej??".

När jag är full kan jag inte hålla käften. Måste lära mig!

Jag= i behov av terapi.

Och i behov sällskap. Mitt sociala liv är inte så jävla avundsvärt.

Muhammed testade att gå till berget

Jaha. Smsade "Kapet med barn" aka Man 5 igår. En förfrågan om att ses. Han skulle fiska sa han. Då, DÅ erbjöd jag honom att komma hem till mig efteråt, på kaka, i sängen..! Gud.

Han svarade: Ok.

Inget mer.

Fy fan. Sen hörde han inte av sig under kvällen heller. Och inte idag.

Alltså. Vem vill ha mig? Ingen.

Männen

Har ett sånt jäkla bloggbehov att jag nästan dör. Asså. Jag la ner min förra blogg för en månad sedan på grund av den uppenbara risk att en person jag dejtade skulle hitta den eftersom hans bror, som är min kompis, läste bloggen. Men nu är det safey safe igen. Och nu ska jag berätta om min kärlekssommar. I korta drag, för det här är lite tjorv.

Man 1. Badboy. Träffades i början av sommaren, typ tre gånger. Har namn som slutar på Y, som en typisk bad boy. Dock blev det inge mer än så. Har faktiskt glömt honom totally, var ej rätt för mig.

Man 2. Kompisens bror. Som jag hade en liten liten flört med förra sommaren, det blev dock inget mer då. Var inte upplagd för romanser. Som jag tydligen är nu. Vi umgicks i juli i ca två veckor, typ varje dag, det blev värsta seriösa stämningen med handhållande på stan och prat om parmiddagar (obs, det var han som pratade om det!). Men sen var jag lite tjurig som jag alltid blir för att beskydda mig från kärlekskranka män och tänkte sedan i lätt förtvivlan att jag inte kan ta emot kärlek. Men nu har jag tänkt om och tror snarare att jag inte kan ta emot kärlek från Man 2, för att jag inte vill ha den. Nåväl, han har åkt tillbaka till stan har bor i och har knappt hört av sig sen. Blir ingen kärlek där. Var ej heller rätt för moi (han färgar ögonfransarna! Attraktionskraften sjönk därmed).

Man 3. Började jobba. Träffade trevliga där. Speciellt en. Vi hånglade lite, gick hem med varandra, hade superkasst sex några gånger, ville inte hångla med honom. Jag ville att jag skulle vilja. Men jag ville inte. Men vi är typ vänner nu. Värsta bra vänner tror jag. Vi har haft ett snack på fyllan, jag tror han vill ha mig mer än vad jag vill ha honom.

Man 4. Träffade mycket mycket fin kille ute. Så jävla fin med lockar, lite blyg. Ville knappt ha mig, men ville ändå, sånt gör mig förvirrad och typ kär. Såg ung ut fast han var inte så ung. Sågs en gång till men det slutade med fiasko. Han var lite kylig, och förklarade sin kyla med att han "inte ville inleda nåt". Eftersom han skulle flytta två dar senare. Jo men det fattar jag väl. Men säger man verkligen det?? Till nån man träffat två gånger, låter man det inte ba va? Rinna ut i sanden eller så. Nå, det blev konstig stämning. Har inte hört nåt mer från honom... Men jag vill ba höra av mig till honom när jag är i huvudstaden dit han flyttat. Undrar bara om det vore att sänka mig lite lågt.

Man 5. Nu börjar det hända grejer. När jag var hemma hos Man 4 första gången fick jag sms från Man 5. Även kallad "kapet med barn" från min tidigare blogg. Han ville "hitta på något nån dag". Detta skickades mitt i natten, vi har inte hörts på ett halvår. Ja men självklart vill jag ses, jag gillar ju honom, går ej att förneka. Vi ses, några dar senare (natten innan har jag sovit med Man 3, och natten innan det med Man 4. Känner mig lite som en lampa med S...). Han sover över. Inget ligg men mys. Sen en vecka senare blir det festival i stan dör vi bor, jag hör av mig till honom, ett mitt-i-natten-sms kan jag erkänna, vi ses inte då men han ska höra av sig dan efter. Vilket han inte gör. Men 4-5 dagar senare ringer han och bjuder mig på fest i hans stuga. Jag åker. Känner typ ingen. Har roligt, men umgås inte mycket med honom. Men till slut sover vi i alla fall ihop, har sex och hans kompis sover typ en halvmeter bort, och det hela känns lite skämmigt i efterhand. Dagen efter hänger vi, och vädret är fint och vi sover och hånglar i solstol. Mkt fint. Jag åker hem senare mot eftermiddan.

Igår hörs vi igen. Jag ringer. Han svarar inte men ringer upp. Vi ska båda se ett band som spelar i stan, vi ses kanske där, säger han. Han ska dit med sitt barn. Vi ses inte där, jag kollar runt men ingen Man 5. Och jag undrar, om han hade velat träffas hade han ju kunnat föreslå det? Jag hade väl kunnat det också. Men det känns som att jag jobbar i underläge här. Men han bjöd in mig på festen, där det mest var folk från hans jobb? Jag är dessutom en konkurrent... Jävla Man 5. Han är het. Åh. Åh. Åh. Jag ska ligga lågt.

Nu kommer snart Man 3. Vi ska dricka vin.