Har ett sånt jäkla bloggbehov att jag nästan dör. Asså. Jag la ner min förra blogg för en månad sedan på grund av den uppenbara risk att en person jag dejtade skulle hitta den eftersom hans bror, som är min kompis, läste bloggen. Men nu är det safey safe igen. Och nu ska jag berätta om min kärlekssommar. I korta drag, för det här är lite tjorv.
Man 1. Badboy. Träffades i början av sommaren, typ tre gånger. Har namn som slutar på Y, som en typisk bad boy. Dock blev det inge mer än så. Har faktiskt glömt honom totally, var ej rätt för mig.
Man 2. Kompisens bror. Som jag hade en liten liten flört med förra sommaren, det blev dock inget mer då. Var inte upplagd för romanser. Som jag tydligen är nu. Vi umgicks i juli i ca två veckor, typ varje dag, det blev värsta seriösa stämningen med handhållande på stan och prat om parmiddagar (obs, det var han som pratade om det!). Men sen var jag lite tjurig som jag alltid blir för att beskydda mig från kärlekskranka män och tänkte sedan i lätt förtvivlan att jag inte kan ta emot kärlek. Men nu har jag tänkt om och tror snarare att jag inte kan ta emot kärlek från
Man 2, för att jag inte vill ha den. Nåväl, han har åkt tillbaka till stan har bor i och har knappt hört av sig sen. Blir ingen kärlek där. Var ej heller rätt för moi (han färgar ögonfransarna! Attraktionskraften sjönk därmed).
Man 3. Började jobba. Träffade trevliga där. Speciellt en. Vi hånglade lite, gick hem med varandra, hade superkasst sex några gånger, ville inte hångla med honom. Jag ville att jag skulle vilja. Men jag ville inte. Men vi är typ vänner nu. Värsta bra vänner tror jag. Vi har haft ett snack på fyllan, jag tror han vill ha mig mer än vad jag vill ha honom.
Man 4. Träffade mycket mycket fin kille ute. Så jävla fin med lockar, lite blyg. Ville knappt ha mig, men ville ändå, sånt gör mig förvirrad och typ kär. Såg ung ut fast han var inte så ung. Sågs en gång till men det slutade med fiasko. Han var lite kylig, och förklarade sin kyla med att han "inte ville inleda nåt". Eftersom han skulle flytta två dar senare. Jo men det fattar jag väl. Men säger man verkligen det?? Till nån man träffat två gånger, låter man det inte ba va? Rinna ut i sanden eller så. Nå, det blev konstig stämning. Har inte hört nåt mer från honom... Men jag vill ba höra av mig till honom när jag är i huvudstaden dit han flyttat. Undrar bara om det vore att sänka mig lite lågt.
Man 5. Nu börjar det hända grejer. När jag var hemma hos
Man 4 första gången fick jag sms från
Man 5. Även kallad "kapet med barn" från min tidigare blogg. Han ville "hitta på något nån dag". Detta skickades mitt i natten, vi har inte hörts på ett halvår. Ja men självklart vill jag ses, jag gillar ju honom, går ej att förneka. Vi ses, några dar senare (natten innan har jag sovit med
Man 3, och natten innan det med
Man 4. Känner mig lite som en lampa med S...). Han sover över. Inget ligg men mys. Sen en vecka senare blir det festival i stan dör vi bor, jag hör av mig till honom, ett mitt-i-natten-sms kan jag erkänna, vi ses inte då men han ska höra av sig dan efter. Vilket han inte gör. Men 4-5 dagar senare ringer han och bjuder mig på fest i hans stuga. Jag åker. Känner typ ingen. Har roligt, men umgås inte mycket med honom. Men till slut sover vi i alla fall ihop, har sex och hans kompis sover typ en halvmeter bort, och det hela känns lite skämmigt i efterhand. Dagen efter hänger vi, och vädret är fint och vi sover och hånglar i solstol. Mkt fint. Jag åker hem senare mot eftermiddan.
Igår hörs vi igen. Jag ringer. Han svarar inte men ringer upp. Vi ska båda se ett band som spelar i stan, vi ses kanske där, säger han. Han ska dit med sitt barn. Vi ses inte där, jag kollar runt men ingen
Man 5. Och jag undrar, om han hade velat träffas hade han ju kunnat föreslå det? Jag hade väl kunnat det också. Men det känns som att jag jobbar i underläge här. Men han bjöd in mig på festen, där det mest var folk från hans jobb? Jag är dessutom en konkurrent... Jävla
Man 5. Han är het. Åh. Åh. Åh. Jag ska ligga lågt.
Nu kommer snart
Man 3. Vi ska dricka vin.
